Dimmiga dagar

Är nog alldeles för hängig för att skriva nåt här idag. Har gömt mig för världen i tre dagar. Illamående, kräkande och bitter. (Magsjuka.)Det känns nästan som att det inte finns nån värld längre. Det är som att hålla för ögonen på en treåring och fråga: "ser jag dig nu?" (Nej säger puckot.)

Mina två största glädjeämnen i livet har tagits ifrån mig: maten och maken. Jag mår bara illa och kan inte komma på nånting som skulle vara gott att äta. Som tur är kommer M i morgon åkandes ända från Göteborg så då får jag se till att vara frisk igen. Jag behöver nog en människa här.