En gång för längesen bodde jag i Lund
Tiden är så märklig. Klockan är 04 16, jag kan inte sova, min hals är igenkloggad. På väggen ovanför mig sitter en klocka som tickar ganska högt. Jag tycker den gör mycket väsen för ingenting . Jag har redan legat vaken ett tag och tänkt på tiden, inte klocktiden utan Tiden, den som låter mer som surret av en diabildsprojektor och som får en att säga saker som "det känns som om det var igår", eller "det känns så avlägset, som i ett annat liv".
I mitt huvud finns åtminstone tjugo års tid inkapslad. Tjugo år som jag kan gå tillbaka till i minnet - minnet av att vara fem, tio, femton år. Jag tycker det är storartat, det är så mycket tid! Om jag får leva tills jag blir nittio, hur storartat är det inte då att ha så mycket tid i sig? Jag kommer att bli en sån tant som hela tiden pratar om förr i tiden. Jag kommer att prata om hur det var när jag var i Lund. Mina barnbarn kommer att tycka skitsamma. De kommer inte att fatta att deras tid går på samma villkor.
Jag har läst ut "Prep" nu och det är bra för jag höll på att bli psykotisk. Jag har nog aldrig nånsin identifierat mig så starkt med en romanfigur. Jag har varit hängig hela veckan och kan inte riktigt urskilja vad som är vad. Jag är fortfarande bedrövad över ord som yttrades i den boken. Det är big tonårsdrama, men också en enastående skildring av tidens gång. Det finns en episod där brandlarmet går på internatet mitt i natten. Alla elever tvingas ut i bara nattlinne och pyamas eller vad man nu har på sig för preppy sovkläder. Det är kallt och de måste stå ute ett tag och vänta.
Some of the girls around med had started howling up toward the sky, like wolves. "let us back inside" Isolde Haberny cried to no one in particular, and Jean Kohlhepp said - she wasn't crooning, she said it plainly - "I just want this to be over with".
Now I think, Jean. Jean! You got your wish. The fire drill is finished, but so is everything else. Did we believe we could pick and choose what passed quickly? Today, even the boring parts, even when it was freezing outside and half the girls were barefoot - all of it was a long time ago. (Curtis Sittenfeld, Prep.)
Tiden är så märklig. Klockan är 04 16, jag kan inte sova, min hals är igenkloggad. På väggen ovanför mig sitter en klocka som tickar ganska högt. Jag tycker den gör mycket väsen för ingenting . Jag har redan legat vaken ett tag och tänkt på tiden, inte klocktiden utan Tiden, den som låter mer som surret av en diabildsprojektor och som får en att säga saker som "det känns som om det var igår", eller "det känns så avlägset, som i ett annat liv".
I mitt huvud finns åtminstone tjugo års tid inkapslad. Tjugo år som jag kan gå tillbaka till i minnet - minnet av att vara fem, tio, femton år. Jag tycker det är storartat, det är så mycket tid! Om jag får leva tills jag blir nittio, hur storartat är det inte då att ha så mycket tid i sig? Jag kommer att bli en sån tant som hela tiden pratar om förr i tiden. Jag kommer att prata om hur det var när jag var i Lund. Mina barnbarn kommer att tycka skitsamma. De kommer inte att fatta att deras tid går på samma villkor.
Jag har läst ut "Prep" nu och det är bra för jag höll på att bli psykotisk. Jag har nog aldrig nånsin identifierat mig så starkt med en romanfigur. Jag har varit hängig hela veckan och kan inte riktigt urskilja vad som är vad. Jag är fortfarande bedrövad över ord som yttrades i den boken. Det är big tonårsdrama, men också en enastående skildring av tidens gång. Det finns en episod där brandlarmet går på internatet mitt i natten. Alla elever tvingas ut i bara nattlinne och pyamas eller vad man nu har på sig för preppy sovkläder. Det är kallt och de måste stå ute ett tag och vänta.
Some of the girls around med had started howling up toward the sky, like wolves. "let us back inside" Isolde Haberny cried to no one in particular, and Jean Kohlhepp said - she wasn't crooning, she said it plainly - "I just want this to be over with".
Now I think, Jean. Jean! You got your wish. The fire drill is finished, but so is everything else. Did we believe we could pick and choose what passed quickly? Today, even the boring parts, even when it was freezing outside and half the girls were barefoot - all of it was a long time ago. (Curtis Sittenfeld, Prep.)
posted by Lovisa at 7:18 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home