Folk, fall nu neder, och hälsa glatt din frihet

Jag har inte engagerat mig så mycket i julen i år. Inte sjungit en enda julsång, inte bakat några pepparkakor, inte lussekatter heller. Såg inte ett enda luciatåg. Mina julklappsinköp gick oförskämt fort och julmaten slipper jag ju laga. Men en sak har jag gjort som jag är stolt över: masat mig upp varenda morgon till 07.15 och tittat på julkalendern. (Kunde ju inte missa när Klas Östergren skrivit manus. ) Julkalendern är konstig. Jag försöker acceptera att den är konstig. Men vadå drömma inuti en fotboll? Hur poetiskt är det? Hur juligt? Sen det här med Idolmamman. Vad är det för budskap? Att en taskig dansbandssångerska ska frälsa världen? Jag förstår inte hur Klasa ska få ihop det här.

Och jag förstår inte hur jag ska få ihop det här. Ända sen jag var typ åtta har jag haft en molande känsla varje jul av att det inte riktigt är på riktigt. Enda ögonblicket som molandet upphör är på julbönen i kyrkan, när man suttit i bänkvärmen en knapp timme och lyssnat på evangeliet och hört alla sångerna utom en: O helga natt. Den kommer alltid till sist, uppifrån läktaren, framsjungen av den djupaste stämman Bollebygdsskogen kan uppbåda. "Ty frälsar'n krossat våra tunga bojor. Vår jord är fri, himlen öppen nu är. Uti din slav du ser en älskad broder, och se, din ovän blir dig kär... " Jepp. Där har vi det.

Hemfärd, men först ett ägg

Så, nu har jag tagit bort den exkluderande funktionen (som jag inte visste att jag hade)som inte tillåter ickemedlemmar att kommentera. Alla är välkomna i mitt blogland. Nu tror jag att kommentarerna kommer att hagla över mig med ens. Tack till F, härmed utsedd till den lilla bloggens hedersgäst.

Nu ska jag äta kylskåpets sista ägg. Sen packastädatvätta och sen lämnar vi sunket och åker.... hit www.boras.se/fristad och sen åker vi hit www.bollebygd.se

Det är så skönt när världen är behändig.

Puh...

Har inhandlat min första julklapp och skrivit en tredjedel av uppsatsen, om jag har tur. Hanterar numera stadstrafik utan att få instant magkatarr. Små, små framsteg och lite huvudvärk på det så har ni min dag i ett nötskal.

Den inhandlade julklappen är en bok och det kan ju kvitta att jag skriver det, eller hur? Ja. Jag köpte den på Pocket the Bookstore, det är en trevlig affär som jag fluktar i var och varannan dag. Problemet med affärer jag fluktar ofta i, är att jag alltid får för mig att butiksinnehavaren ska känna igen mig. Jag tror egentligen inte att Pocket-the-Bookstore-mannen känner igen mig, och om han gör det så bryr han sig antagligen inte, men jag kan ändå inte låta bli att liksom stryka utmed väggarna och egentligen inte vara där. Jag vet, jag är störd. Jag borde satsa på att bli den trevlige stammisen i stället, som kom in och frågade om den eller den boken kommit in än. Men jag frågar aldrig, jag hejar aldrig, jag är bara surmulen och ignorant, för annars tror kanske Pocketmannen att jag är kär i honom.

Det är lite samma stördhet som gör att jag går lite extra ordentligt på trottoaren när jag ser en polisbil. Jag tror att polisen ser mig och liksom noterar att jag är reko. Att det förgyller deras dag att i alla fall jag inte går och släpar benen efter mig, som så många andra kriminella slashasar i denna stan. Kopplingen mellan dessa båda stördheter är kanske inte uppenbar, men den observante läsaren ser och drar den generande slutsatsen: vi har att göra med en narcissistisk personlighetsproblematik. Se där, man vet aldrig var ett blogginlägg kan sluta.

Sunkiga dagar...

Nu har jag haft feber i dagarna tre. Febern i sig bekommer mig egentligen inte så mycket. Den är mer den sunkiga atmosfären som omger mig, auran av tristess och apati som vägrar lämna mig. Sängen är obäddad, morgonrocken ligger slängd på golvet, nattygsbordet är belamrat med halstabletter (Strepsils honung & citron), febernedsättande (Ibumetin) och gamla tekoppar. Själv går jag omkring i pyamas hela dagarna och febersvettas. Fettigt hår och illaluktande i största allmänhet antagligen. Johan köpte en tidning (Damernas värld) till mig igår. Den innehöll ett parfymprov (J'adore från Christian Dior) som jag har suttit och småsniffat på emellanåt, för att förnimma doften av en annan värld. En värld utanför våra 48 kvm, ett liv kantat av lyx och glamour. Ett liv där jag bytt pyamas och fleecefilt mot, ja... http://64.27.98.23/~madde/gallery/2004/dinner_feb/pages/pic01.htm